Därför valde Gustaf och Johanna en integrerad solcellsanläggning

I våras stod Gustaf med familj inför ett takbyte på villan i Billdal. I och med att de hade tänkt ta tillfället i akt att även sätta upp solceller så hade de två alternativ: att först ta ner det gamla taket, lägga nytt tak, och sen sätta solpaneler ovanpå — eller att ta ner det gamla taket, och sen montera solpaneler direkt som takmaterial.

Så här gick deras resonemang:

“Först tittade vi på vad kostnaden skulle vara för taket. Av estetiska skäl ville vi inte lägga vilket tak som helst, och vi tittade framförallt på bandplåt.” Enligt offerterna skulle ett nytt tak på 200 m2 av bandplåt kosta 200 000 kr efter ROT. Ett tegeltak skulle gå på runt 150 000 kr. Det billigaste alternativet var ett tak av korrugerad plåt, men det föll bort på grund av utseendet, enligt Gustaf. Utöver det skulle en vanlig solcellsanläggning på sydtaket kosta ytterligare ca 250 000 kr före eventuella stöd eller ROT-avdrag.

Offerter på ett integrerat solcellssystem, d.v.s. att använda solpaneler som takmaterial, varierade både i pris och i omfång. För enbart södertaket, ca 100 m2, kom det in pris från en leverantör på strax under 300 000 kr. En annan leverantör inkluderade hela taket och offererade strax över 500 000 kr före stöd eller ROT-avdrag.

Beslutet föll på den sistnämnda lösningen, delvis efter en genomgång av ekonomin. Före solcellsstöd på 30% var extrakostnaden jämfört med att bara lägga ett bandplåtstak ca 300 000 kr. Med en uppskattad energibesparing på 25 000 kr per år skulle därmed återbetalningstiden bli 12 år. Om solcellsstödet på strax över 150 000 kr beviljades skulle återbetalningen bli 6 år.

Den valda lösningen tilltalade även Gustaf och hans fru Johanna estetiskt. På södra sidan hade leverantören föreslagit “standardpaneler” av s.k. monokristallint kisel. På norrsidan, där solinstrålningen är mycket lägre, hade de valt en betydligt billigare panel med lägre verkningsgrad. (För den teknikintresserade bestod dessa paneler av tunnfilmssolceller av s.k. amorft kisel.)

Efter installationen. Här syns både sydsidan (till vänster) bestående av solpaneler av monokristallint kisel, och norrsidans tunnfilmspaneler. Verkningsgraden på panelerna på sydsidan är 17%, medan verkningsgraden på norrsidan är 7%.

Taket behövde förlängas

Att få till ett soltak krävde en del anpassningar av det befintliga taket.

Först och främst producerar solceller som bäst när det är svalt, vilket gör det önskvärt att ha bra ventilation. (För varje grad över 25 grader reduceras maxeffekten med runt 0,4%.) För ett system som monteras ovanpå ett befintligt tak sker ventilation av varmluft naturligt då själva solpanelerna oftast ligger någon decimeter över taket. I detta fall, då panelerna placeras närmare taket, löste man det genom att bygga upp nocken lite grann så att varmluft kan strömma fritt under panelerna och ut via taknocken.

För att hålla tätt mellan solpanelerna hade leverantören en egen lösning. Nedtill överlappade de ramfria panelerna några millimeter över underliggande panel, och i den vertikala skarven mellan panelerna sattes en smal plåtlist med en fuktspärr av gummi på undersidan. (En annan lösning som ofta används vid integrering av standardpaneler är montagesystemet Solrif, där man fäster en ram runt varje panel.)

Här syns den upphöjda nocken. Mellan solpanelerna syns även de plåtlister som man har fäst över de vertikala skarvarna.

En utmaning med att använda solpaneler som takmaterial är dess storlek: en vanlig panel har standardformatet 1 x 1,6 meter, och att försöka lappa ihop paneler på tak av olika storlek — och med diverse saker som sticker ut — kan i värsta fall bli både dyrt och komplicerat. Lyckligtvis var taket i detta fall relativt rent (med undantag från två skorstenar och en takstege i anslutning till dem). Däremot var takets dimensioner inte helt anpassat efter panelernas mått. Den sista raden paneler hade, exempelvis, inte fått plats om det inte vore för att Gustaf och Johanna slutligen bestämde sig för att förlänga taket med ungefär en decimeter vid ena gaveln.

På gaveln som syns på bilden förlängdes taket med en decimeter så att den sista raden paneler skulle få plats.

”Vill man fylla taket så blir det den el det blir”

Totalt installerades till slut 25 kW — uppdelat på 18 kW på södersidan och 7 kW på norrsidan. På årsbasis uppskattar Gustaf att anläggningen ska ge över 20 000 kWh, vilket är något över den årliga elanvändningen på mellan 18 000 och 20 000 kWh.

“Det går mycket el till bastu och elbil … så att folk inte tror att vi inte jobbat med energieffektivisering, för det har vi!” skrattar Gustaf.

Att elproduktionen är något högre än elanvändningen innebär att de förmodligen kommer gå miste om skattereduktionen på 60 öre för de sista kilowattimmarna, men i övrigt har elnätsbolag och elhandelsbolag varit tillmötesgående, trots en viss överproduktion. Att begränsa storleken på anläggningen efter elanvändningen var dock aldrig aktuellt enligt Gustaf.

“Vill man fylla taket så blir det den el det blir.”

Ekonomin i anläggningen ser dessutom ut att bli bra. I december fick de en tidig julklapp i form av besked om att solcellsstödet hade beviljats.

När Gustaf reflekterar över solcellsutvecklingen i allmänhet lyser det igenom att han tänkt till kring mer än sitt egna tak. “För Sverige kan den här typen av energilösningar bli en framtidsbransch. Vi har en duktig arkitektkår, och en bra energibransch som börjar titta på det här med solceller. Får vi igång detta med integrerade solcellssystem så kan det mycket väl bli en bra exportindustri”.